tidig november.

ny stickning ny målning ny månad. jag hinner inte allt det jag säger inte allt det jag tänker men man måste se det man faktiskt gör. igår till exempel fick jag se en mycket fin vacker film vars ljus och foto och liten människa sitter klistrat i mig och dessutom hade jag möjlighet att köpa en röd ljusstake.
och så har vi plockat slånbär och ätit toscakaka i vått gräs. och det blåser, blåser så inga jackor räcker till.

höstvisa.

ibland gör vi rosa äppeljuice och den hjälper lite faktiskt.
jag tänker på att jag nog tar omvägar och kanske lär mig mycket men allra mest gör det mig trött.

oktober och måndag.

det blåser ute. vi har varit på utflykt och det droppade från träden ner i nacken och det var höst i hela skogen. vi har en ny kattunge, hon är svart och har många långa vackra namn.

trädgården på bilderna är inte vår men håll med om att den är otroligt vacker.

tisdag, tre månader innan jul.

saker som fortfarande stör, saker som fortfarande förvånar men som man inte vill ska ta plats. man får jobba så hårt för att inte tänka på en del företeelser, gå rakt fram och skyffla för att inte alla dagar ska kännas upptagna av knasigheter som telefonabbnonemangförsäljare som pressar sig på och tar sig in. åsikter man inte orkar kommentera. ledarsidor som tror sig sitta inne med sanningen. sparka tyst i soffan på kvällen och skrika för att allt är så förjordat dumt. först blir man arg och sen blir man ledsen. det vore underligt annars.

man får förstå alla dessa tusentals virkade dukar, man får förstå att många av dem troligen har gjorts i väl dold ilska och som alla vet, vårdar man sina ilskna dukar med ömhet.

i mitt rum just nu.

en bra och spännande människa.

det är ett känsligt moment att vakna på morgonen och börja en ny dag. mitt stora barn har varit glad de senaste två mornarna när hon vaknat. jag har vaknat före henne. varit nere i köket och då har jag hört henne knacka i golvet, taket över köket och så har jag gått upp till övervåningen igen och krupit ner hos henne under täcket och det är alltid varmt och mjukt där. en liten stund har vi legat så, jag har inte så mycket tid så dags. och kanske är det det som gör det speciellt. att vi har två minuter hålla om varandra på morgonen och så ger vi de minuterna till varann. jag kliar lite på hennes rygg och sen går vi ner tillsammans och hon tar med sig herrnilssonapan. han är vän med nicke nyfiken men just nu kan de inte vara med varandra, för nicke nyfiken är sjuk och håller inte armen för när han hostar och man kan inte säga till honom för han förstår bara apspråket. uhoooha uoouaa. säger han.

jag dricker kaffe och äter smörgås. barnen äter en liten frukost. den riktiga frukosten äter man på dagis. hemma äter man lite för att hålla sig vid gott humör fram till dagisfrukosten. sen måste vi klä på oss kläderna. det är ett av momenten på morgonen. jag måste ta av mig de mjuka byxorna och barnen måste välja något till sig. då tänker jag att man lika gärna måla en byxa. eller en tröja. man kan måla klippdockor med ett visst urval att ta på sig. det är en av sakerna man kan måla. sen kan man välja att måla av sädesfält, ängar, hav, frukt och människor som väntar på bussen. kaffekoppen och ett snett leende. och ett nick genom folkmassan. man kan måla tysnaden eller sitt hus. vägen till bilen eller en snigel som ligger på grusgången. en fjäril. om man nu kan måla det alls. man kan sy också kanske. kan man det? varför ska man sy det, man kan sy det om det är det lättaste sättet för en människa att berätta. jag undrar om det lättaste sättet är att måla eller sy. det är inte att sy för mig. inte teckna heller. jag kan nog måla men det blir på mitt sätt då om jag vill det. det lättaste sättet är att bara säga det, eller är det det?